Ni borde be om ursäkt – Roxy Farhat

Kära politiker,

Nu tänker jag tilltala er som en homogen grupp, som ni så ofta gör med oss invånare, med oss kvinnor, oss invandrare. Så himla skönt när det går att prata i paraplytermer som liksom helt automatiskt innefattar alla.
Ni vill att vi ska lita på er. Ni vill att vi ska rösta på er. Ni vill att vi inte ska ifrågasätta era rasistiska, homofobiska, kvinnohatande, transfobiska och klasshatande tendenser. Lundin oil, volymer, utförsäljning av skolor för skrattretande pris, systematiska utförsäkringar. Vad är egentligen det i relation till allting ni gör för oss? Hur ni offrar er för oss? Hur ni kämpar för att vi ska få ett drägligt, lågavlönat, utförsäkrat liv. Vi kanske borde vara tacksamma. Men jag litar inte på er. Jag litar inte på politiker. Om jag skulle tänka på en politiker på samma sätt som någon i min närhet, eller kanske till och med en vän, då skulle den personen helt klart vara en psykopat. En mytoman. Ett jävla as. Men jag kanske är lite hård, för alla kan ju göra fel. Jag har gjort fel så många gånger. Jag har varit självisk, elak, jag har sagt saker jag inte borde och betett mig illa. Men oftast har jag också bett om ursäkt. För en vän som inte ber om ursäkt, den är ju inte en vän längre. Och en person som alltid slingrar sig ur den där ursäkten – den går ju inte att lita på. Så varför skulle det inte gälla för er? Jag har gett upp tanken på att ni politiker kommer vara ärliga, oavsett om det är någon till höger eller vänster. Det parlamentariska system vi har idag kräver inte det. Snarare tvärtom. Konsten att ljuga och komma undan med det är en förutsättning. Och om jag ska vara helt ärlig, någon som vill bli t ex statsminister måste ju fan vara psykopat. När har en statsminister i Sverige sagt och sedan levt upp till sina ord, att jag ska vara en ödmjuk statsminister, jag tänker inte ljuga och jag tänker inte tas över av maktens sötma, av habegäret. Jag tänker tjäna er, inte för att det är min dröm att styra över andra, utan för att det viktiga är inte jag, eller mina begär, det viktiga är ju ni, folket.
Ni är ju för fan korrupta hela jävla högen.
Så om ni vill fortsätta med det här systemet där era offentliga uttalanden är så tomma på mening att de bara är floskler, där det alltid finns en skälig förklaring till varför utsatta människor ska utvisas till krig och förtryck, till varför sjuka människor som knappt kan stå på benen blir utförsäkrade och förväntas jobba, där landets invånare ständigt misstros och misstänkliggörs för att vi inte vill bli livegna till företag och ert jävla skitsnack, då måste vi fan få nånting tillbaka. Och då menar jag inte 500 kr mer i plånboken för att vissa som resulterar i kris för andra.
Mitt förslag är att minst en gång om året borde ni be om ursäkt. En offentlig ursäkt riktad till alla människor i det här landet. Jag vill höra er tala som människor, som personer som ligger sömnlösa om nätterna för att ni vet att folk dör som resultat av era beslut. Jag vill höra er med darrande röst säga att det var inte såhär ni tänkte att det jobbet som politiker skulle vara. Ni trodde att en ministerpost skulle innebära att ni kunde hjälpa folk, oavsett deras sociala tillhörighet eller historia. Att ni aldrig trodde att ni skulle bli ansvariga för att människor blir utfattiga, sönderbetade och sjuka för att ni glömde att andra än den övre medelklassen också existerar. Att ni förstår att ni gjort fel och att det inte ska vara på det här viset. En dag om året då ni bara slutar låtasas som att vi inte ser eller förstår att det ni gör är en charad. Jag vill att ni ska sluta ljuga om att ni bryr er om de utsatta i samhället och att ni ska vara ärliga om era korrupta beslut. Jag uppmanar er att erkänna att ni felat oss när privata vårdbolag plockar ut miljoner i vinst på en verksamhet uppbyggd av skattebetalare. Jag uppmanar dig, Jimmie Åkesson, att erkänna att du är rasist och att ditt parti har en nazistisk bakgrund. Och jag uppmanar er, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven, att erkänna att era partier anser ju inte alls att ”alla behövs”. Det ni säger är ingenting värt om ni inte kan erkänna era lögner, era fel och att era handlingar har direkta förödande konsekvenser på människors liv. Så om ni inte kan be om ursäkt, åtminstone en gång om året, då kan ni börja räkna era dagar. För vi kommer inte svälja era lögner hur länge som helst och sanningen är att ni är ingenting utan oss.