Gör ert jobb, så att jag kan få göra mitt – My Morin

Jag heter My Morin och är yrkesverksam som leg. sjuksköterska. Jag har arbetat för staten och i civilsamhället men min huvudsakliga arbetsgivare har varit SLL och min arbetsplats Södersjukhusets akutmottagning. Jag har 9 års erfarenhet av akutsjukvård. Jag är också feminist. Det betyder att jag idag är en förbannad sjuksköterska.

Jag är förbannad för att jag som sjuksköterska inte har de förutsättningarna som krävs för att kunna göra ett bra jobb. Jag är förbannad för att den politik som bedrivs idag omöjliggör en god och patientsäker vård i enlighet med lagar och riktlinjer.
De lagar och riktlinjer som säger att vården ska ges med respekt för varje människas värde. De riktlinjer som säger att människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen alltid ska gå före kostnadseffektivitetsprincipen. De lagar som säger att där vård bedrivs skall det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att möta upp befolkningens behov.

Jag är förbannad för att min arbetssituation är ohållbar. Att jag dagligen i mitt arbete tvingas till omöjliga prioriteringar, prioriteringar som ingen i det här rummet skulle kunna stå för. Att trots att jag jobbar snabbare, oftare och hårdare så räcker jag ändå inte till. Jag är förbannad för att människor far illa, mina patienter far illa, den så kallade patientsäkerheten far illa. Och jag är förbannad för att den etiska stressen och den fysiska belastningen trasar sönder oss.

Jag frågar mig varför? Varför tillåts vården trasas sönder? Så slår det mig; Jag arbetar inom ett kvinnodominerat yrke i den offentliga välfärden och i ett patriarkalt samhälle.

Och det här patriarkala samhället verkar räkna med att jag lever med en man som står för huvuddelen av inkomsten. Det räknar med att jag kan ha en relativt låg lön, jobba deltid så kroppen inte går sönder och ta hand om hem och barn i utbyte mot hans ekonomiska stöd.
Det patriarkala samhället verkar också mena att mitt kall, det gör mig lojal och självuppoffrande snarare än solidarisk. Jag löser underbemanning och överbelastning genom att just jobba snabbare, hårdare och gärna billigare. Jag tar mitt ansvar som sjuksköterska men att jag inte bryr mig om makt.
Det räknar också med att jag tar mitt ansvar, inte bara på mitt underbetalda arbete, utan även som mor, dotter, syster, familjemedlem och medmänniska. Att jag sköter omsorgen av mina gamla och barn i mitt eget hem. Att jag vårdar de hemlösa, papperslösa, missbrukarna och mina våldsutsatta systrar ideellt i civilsamhället.
I det patriarkala samhället är det fritt fram att bespara, skära ner och så kallat effektivisera sönder välfärdens omsorg och vård. Det är fritt fram som politiker och arbetsgivare att skita i människovärdesprincipen och enbart fokusera på kostnadseffektivitet och eventuella vinster. I det samhället kan SKL ”köra det i botten först” innan frågan om fler vårdplatser ses över (som dess ordförande i sjukvårdsdelegationen önskade). I det samhället är det okej att jag inte får ihop till min pension för min man skriver över en del till mig (som pensionsexperten föreslog). I det samhället kan jag som sjuksköterska i den offentliga vården vara underbetald och överbelastad. I det samhället kan vi slita sönder vår välfärd, för i det samhället står vi kvinnor mitt i revorna och lappar och lagar med allt vi har.
Som feminist vägrar jag acceptera det patriarkala samhället.
Som feminist vägrar jag acceptera den regelvidriga hälso- och sjukvårdspolitik som förs idag.
Som feminist kommer jag alltid slåss för en gemensam välfärd där professionerna har förutsättningarna att kunna utföra ett gott arbete, till en god lön med tid för återhämtning. Som feminist kommer jag alltid slåss för en välfärd där människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen går före kostnadseffektivitet.
Till manifestet vill jag föra;

Bygg upp vår gemensamma välfärd och bli vettiga arbetsgivare.
Höj lönerna inom de kvinnodominerade yrkena i välfärden, ge oss möjligheten att orka arbeta heltid, öka bemanningen och ge oss tid till återhämtning.
Lyssna på oss. Vi har kompetensen och kunskaperna, ge oss förutsättningarna.

Gör ert jobb så att jag kan få göra mitt.

Tack.