Konsten att överleva ett skitsamhälle – Kawa Zolfagary

Vi lever i ett skitsamhälle.
Det är ett samhälle som präglas av en könsmaktsordning. Där kvinnors kroppar värderas lägre, objektifieras och där kvinnors rätt till sin egen kropp inte bara ifrågasätts utan i praktiken också ignoreras. Det är ett samhälle där kvinnors arbete värderas lägre, de slits sönder och kastas åt sidan, för detta belönas de med lägre lön och sämre arbetsvillkor. Det är ett samhälle där kvinnor förminskas och utsätts, på gatan, i skolan och arbetslivet, från botten av samhällspyramiden till toppen.
Det är också ett samhälle som präglas av rasism. Där mörka kroppar värderas lägre, osynliggörs och där rätten att själva få definiera oss inte bara ses som befängt, utan i praktiken nekas oss. Det är ett samhälle där rasifierade har svårare att få jobb, svårare att få bostad och får lägre löner än sina vita kollegor. Det är ett samhälle där rasifierade trakasseras och diskrimineras, på gatan, i skolan och arbetslivet, från botten av samhällspyramiden till toppen.
Men det finns de som vill förändra det här skitsamhället. Det finns de som vill bygga en bättre värld.
En värld där vi inte längre har ett samhälle präglat av orättvisor. Idag arbetar 90 procent av män heltid, men bara 68 procent av kvinnor. Kvinnor tvingas sjukskriva sig oftare än män, arbetsvillkoren i kvinnodominerade yrken är sämre än i mansdominerade, resurserna är färre. Det räcker inte med att kvinnor ska få rätt till heltid, vi måste kräva att villkoren i kvinnodominerade yrken förbättras. Kvinnor jobbar inte mindre för att de vill, de tvingas avstå heltid för att de måste. De måste för att deras yrken sliter ut dem, de måste för att hinna ta hand om sina familjer för att ingen annan gör det.
Det är mitt krav på makthavarna, se till att de som bär upp vår välfärd och därmed vårt samhälle får bättre villkor och schysta löner.
För att vi ska få till den förändringen så behövs ni, den progressiva rörelsen. Det är hos er hoppet om framtiden finns. Feminister, antirasister och normkritiker, tillsammans.
Det är vi som vill ha ett samhälle präglat av demokrati. Där våra kroppar är fredade, där vi alla har rätt att synas, bli hörda och få skapa vår egen identitet. Där våra namn, kön, hud- eller hårfärg inte påverkar våra chanser att skapa det liv vi vill leva, där vi alla har lika goda villkor oavsett vad vi eftersträvar. Det är ett samhälle där vi värnar om varandra, där styrka och svaghet inte mäts i kostnad eller nytta. Det är ett samhälle där vi river hela samhällspyramiden och bygger samhällsgemenskapen istället.
För att vi ska klara av detta så måste vi ge varandra stöd, kärlek och kraft. Om ni orkar, så orkar jag. Om ni kämpar, så kämpar jag också. Så länge vi bär varandra kan ingenting hindra oss. Det är så man överlever ett skitsamhälle och det är så man bygger en bättre värld för oss alla.

Annonser